Catjalainen

Vaknade i ett träsk av melankoli... Det var inte meningen att stjäla min egen dröm, men jag var tvungen.
Bara måste dela med mig av en gammal dagbok som jag hittade nu när jag kom tillbaka till Uppsala.
Detta inslag är från den 12/10 -97. Kände mig allmänt euforisk och snickrade ihop en liten "dikt" eller vad man ska kalla det... man kan tro att det är taget ur en "tant-snuskroman" men det är det inte. Var jag sån - och framför allt: ÄR jag sån??? Nä, har nog ändrat mig sedan dess eller gömt den personen ganska väl...
Håll tillgodo...

I skenet av brasan speglas din nakna, vackra kropp i mina ögon. Jag iakttar dig, men du är omedveten om det...
Med en lätt, njutningsfull vridning på den varma fällen sträcker du dig efter vinet.
Du har nu upptäckt mig i den bortre delen av rummet och med ett leende fuktar du dina läppar och för glaset till munnen...
Den antika inredningen bidrar starkt till den romantiska stämningen som sakta fyller rummet med sin rostiga närvaro. Du följer mig med blicken alltsom jag rundar det gamla ekbordet, skrider mellan fåtöljerna och sjunker ned jämte dig i värmen från elden...
Du kysser mig ömt sedan jag krupit tätt intill den person jag beundrar mest. För att veta total njutning så måste den upplevas och det visar du mig denna underbara januarinatt på en björnfäll långt ute i ingenstans... Våta av svett och med häftig andning gavs vi total frihet gång på gång. Utmattade somnade vi i varandras armar och när jag vaknade stod januarisolen högt. Jag gick upp och hämtade en mugg varm choklad och väckte dig med en lätt kyss på dina sömndrucka läppar... Ville tacka för kärleken jag njutit och med mjuka viskande ord somnar jag om i jämte den man jag älskar...

Shit alltså! Och jag som aldrig ens har läst tantsnusk!! Fattar det inte...