Hey baby...

I get up in the evening
and I ain't got nothing to say

I come home in the morning
I go to bed feeling the same way

I ain't nothing but tired

Man I'm just tired and bored with myself

Hey there baby, I could use just a little help


I need "the life", but where is it?

I need "the life", but where is it?

 

I need the strength and the focus I once had and that got lost on the way to what I believe is my place in life. What I want and what I need is two different things that not always walk hand in hand. Maybe they will never again stand next to each other and there will be a force to go either way and leave the other behind...

 

The journey is hard and the road is narrow even if I try to take the easy way out sometimes. I still want the song and the fairytale I everyday see around me. For me it's so far away and I've pulled every muscle in my body reaching for it all my life!

 

It has gotten so far that as soon as I can see it I start bending over backwards just to get another glimpse of what I think I want and need. To please seems to be my mission but it never takes me to where I want anyway, so why I do it is a mystery...

 

To be able to find my red thread there is a demand for transformation and reconstruction of my failure ways.

 


"Säg till om jag stör..."

Det här är en dikt som jag först hörde från min mamma. Rent generellt kan man säga att alla möten man gör i livet som avviker mycket från det normala kan relateras till dessa få rader. Det kan handla om kärlek men även möten som upprör eller förvånar och som sedan lämnar avtryck i ens själ för all framtid.

"Säg till om jag stör",
sa han när han steg in,
"så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör",
svarade jag,
"du rubbar hela min existens.
Välkommen."

Eeva Kilpi



Hur ska vi styra framtiden?

Vem har egentligen rätt att bestämma vilket av världens underverk som är viktigast eller vackrast? Man kan inte mer än tycka och förundras över hur det kommer sig att man tycker just så.
Helt utan tvekan tycker jag att alla skapelser tillsammans utgör en Helhet som bör tillåtas att beundras.
Men att den s.k. tänkande människan har givits samtycke från Helheten att bit för bit förstöra och bryta ned alla dessa underverk som utgör detta vackraste, är för mig helt obegripligt!
Kanske litade Helheten på att vi skulle ta vara på dessa utsökta delar av vårt universum.
Om vi i framtiden vill fortsätta att existera på vår planet, krävs tilltag av drastiska och snabba åtgärder!
Ge tillbaka Helheten dess rättigheter och låt den och de fullfölja sina uppdrag med så lite som möjligt av vår inblandning. Helheten behöver hjälp att hitta tillbaka till det tillstånd den en gång befann sig i, innan vår inblandning blev allt för stor.
Så, i fortsättningen, försök inte att bestämma över Helheten - var en del av den!

/Catja B. Sept. -07

image120

Welcome to planet motherfucker...

Vaknade i ett träsk av melankoli... Det var inte meningen att stjäla min egen dröm, men jag var tvungen.
Bara måste dela med mig av en gammal dagbok som jag hittade nu när jag kom tillbaka till Uppsala.
Detta inslag är från den 12/10 -97. Kände mig allmänt euforisk och snickrade ihop en liten "dikt" eller vad man ska kalla det... man kan tro att det är taget ur en "tant-snuskroman" men det är det inte. Var jag sån - och framför allt: ÄR jag sån??? Nä, har nog ändrat mig sedan dess eller gömt den personen ganska väl...
Håll tillgodo...

I skenet av brasan speglas din nakna, vackra kropp i mina ögon. Jag iakttar dig, men du är omedveten om det...
Med en lätt, njutningsfull vridning på den varma fällen sträcker du dig efter vinet.
Du har nu upptäckt mig i den bortre delen av rummet och med ett leende fuktar du dina läppar och för glaset till munnen...
Den antika inredningen bidrar starkt till den romantiska stämningen som sakta fyller rummet med sin rostiga närvaro. Du följer mig med blicken alltsom jag rundar det gamla ekbordet, skrider mellan fåtöljerna och sjunker ned jämte dig i värmen från elden...
Du kysser mig ömt sedan jag krupit tätt intill den person jag beundrar mest. För att veta total njutning så måste den upplevas och det visar du mig denna underbara januarinatt på en björnfäll långt ute i ingenstans... Våta av svett och med häftig andning gavs vi total frihet gång på gång. Utmattade somnade vi i varandras armar och när jag vaknade stod januarisolen högt. Jag gick upp och hämtade en mugg varm choklad och väckte dig med en lätt kyss på dina sömndrucka läppar... Ville tacka för kärleken jag njutit och med mjuka viskande ord somnar jag om i jämte den man jag älskar...

Shit alltså! Och jag som aldrig ens har läst tantsnusk!! Fattar det inte...

Kahlil Gibran

When you love you should not say, "God is in my heart," but rather, I am in the heart of God."
And think not you can direct the course of love, if it finds you worthy, directs your course.
Love has no other desire but to fulfil itself.
But if you love and must needs have desires, let these be your desires:
T
o melt and be like a running brook that sings its melody to the night.
To know the pain of too much tenderness.
To be wounded by your own understanding of love;
And to bleed willingly and joyfully.
To wake at dawn with a winged heart and give thanks for another day of loving;
To rest at the noon hour and meditate love's ecstasy;
To return home at eventide with gratitude; And then to sleep with a prayer for the beloved in your heart and a song of praise upon your lips. 

Kahlil Gibran

RSS 2.0