Catjalainen

Äntligen, efter 4 års längtan är jag då tillbaka i mitt Värnamo. Helt underbart att uppleva hemkänslan igen. Min trea är nu totalt belamrad med kartonger, möbler och "diverse-påsar" och jag har en ganska lång dag framför mig att styra upp, plocka undan och organisera så att både mina och min mammas saker får plats på ett beboligt sätt.

Fredagen och gårdagen förflöt tämligen smidigt även om kroppen kändes som om den blivit överkörd av en ångvält när man vaknade i morse. Snällaste Petra hjälpte till att konka saker ut i släpet på fredagskvällen och utan henne hade det tagit dubbelt så lång tid! Ryggen och Axel Ontberg är ganska nöjd efter att ha sövts på soffan i tre veckor nu äntligen få vila i en riktig säng. Natten till lördagen sussades på golv med endast ett liggunderlag som skiljde höftben och betong... Man vaknade varenda gång man vände på sig då höftben mötte betongen. 06 igår morse ringde alarmet på nya mobiltelefonen och det var dags att häva sig upp från golvet och packa in det sista i bilar och släp. Vi fördrev även tiden med den sista städningen av den lilla lyan och sedan var det dags att hämta Y och hennes saker. Hon skulle åxå flytta samma dag men ville landa i Jkpg på vägen.

Kanske inte helt strukturerat eller packat men vi fick in alla hennes prylar till slut med hjälp av en organiserad kursare från Kanada... :) Resan tog totalt 8,5 timmar från att vi lämnade min lägenhet tills att vi parkerade alla åbäken här i V-mo. Snällaste Släggstermeister hjälpte till att krama möbler och kartonger upp för trappan och det gick då ganska fort. Efter allt var uppburet så var det dags att ringa lilla pappsen för att mötas upp på den skola han är lärare för att hämta en sågbock mamsen gjort i slöjden (kvällskurs då ja...). Den transporterades till stugan utanför stan och det tuffade vidare för att lämna av släpet på OK/Q8. När det var gjort var vi så hungriga att magen vänt sig ut & in så Burger King fick laga mat åt oss innan vi begav oss till sösster för att byta bil. Vi tog med oss lite vin och delade en flaska rosé när vi kom hem runt 21-snåret. Totalt utmattade somnade vi ca 23,30 och slog inte upp de blå förrän 10,30 i förmiddags. Snacka om lååång dag!

Men nu är det gjort och jag kan knappt fatta att jag är hemma för gott! Känslan går inte ens att beskriva. Bara den som upplevt vantrivsel i 4 år kan relatera...

Nu ska jag ta igen nån veckas Värnamo Dumheter och bälga kaffe innan uppryck.

Laters alla yllen!