Catjalainen

Det var en riktigt omtumlande vecka förra veckan. Det började med att jag pratade med Bitch-Mobileverkstaden och blev upplyst om att hon kommer att kosta ca 5600:- att laga denna gången. Det är ju jävligt märkligt att hon ska krascha nu när hon bara behöver rulla i ett halvår till. Får väl se hur det blir med det nu... Arg!!

Resultatet på tentan kom i torsdags och jag klarade mig med god marginal... skönt! Glad!!

Skulle med katterna till veterinären i fredags för att bestämma vilken sorts medicin som kan passa bäst för att få dem att koppla av mer i bilen när jag kör långt (hence, home to småland...). Tog bara med den katt som mår sämst för att slippa betala för båda och det fick utan tvekan bli Bailey. Han är ju den som både kräker, kissar-, bajsar ner sig och hässjar som en trött schäfer en het sommardag. Katter kan svettas och kyler sig inte genom munnen som hundar gör så att det är utav stress är det inget snack om. Veterinären höll med. Hon skulle lyssna på hjärtat när vi pratat en stund och satte till stetoskopet... -OJ! sa hon... Jag sa: -va?? Hon fortsatte att lyssna på andra sidan med och informerade mig med höjda ögonbryn att han har ett KRAFTIGT blåsljud på hjärtats båda sidor och det är inte alls bra. Med 95% säkerhet är det kardiomyopati som är en förtjockning av hjärtmuskelns väggar vilket gör att hjärtat "läcker" och har för liten blodvolym (plats).

Stressen Bailey upplever gör att hjärtat slår snabbare och att han inte får syre nog till kroppen vilket gör att han flåsar så. Veterinären berättade även att bara stressen kan utlösa att han får andnöd och hjärtstopp när som helst... LEDSEN. Hela mitt hjärta föll isär och det var längesedan jag grät så mycket. Jag vet ju att de måste åka med till småland snart med. På grund av hjärtsjukdomen får Bailey inga mediciner heller...

Ingen dålig känslomässig berg-&-dalbana den veckan va...??