Våga vägra vara vemodig

Hur mycket skall man tycka synd om sig själv innan nån annan också gör det? Nä, kanske skulle man rycka upp sig och inte låta chanserna susa förbi på löpande band. När man är som jag är nu, så stänger man lätt av och ser inte de tillfällen som dyker upp precis under näsan. Men är man inte redo att ta chansen så nyttjar man den heller inte till fullo och går ytterligare ett nederlag till mötes.
Jag anser att vad jag trodde var min bästa version av mig själv faktiskt inte är bäst och nu är det dags för modifikation. Vet inte hur jag skall modifiera bara. Skall jag bli: snällare/elakare, mysigare/kallare, mer humor/mindre humor, tjejigare/mindre tjejig, mer fåfäng/mindre fåfäng...?? Inte fan vet jag och jag tror att jag blir tokig bara jag tänker på det! Ena stunden tänker jag att om jag inte skall vara ensam resten av livet så måste jag göra nåt. Andra stunden tänker jag att vill man inte ha mig som jag är, ska man fan inte få ha mig alls!

Jag tror att jag måste ta en riktig funderare och utvärdera varför det inte funkar med det koncept jag trivs bäst med. Skall man kompromissa med den man är? Jag har genom hela mitt liv ansett att man inte skall det, men börjar nu tänka om...

Vi får väl se... En pissig dag idag med, hoppas återigen på morgondagen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0