Catjalainen

Så har man ramlat er i det där jävla självömkanshålet igen... Skitjobbig dag idag...
Är man självvalt singel, får man fan inte lov att tycka att det är "tråkigt" eller "tyvärr". Det är ju något man faktiskt bestämt på egen hand. JAG tycker att det är tråkigt och tyvärr, men det har jag rätt till. 

Nån jävla festival i Hultsfred blir det ju inte heller, ytterligare en sak som drar ner den annars väl återhämtade stämmningen idag. Var hos Malin och hon packade för en jobb-turné på Sweden Rock och Hultan och det fick mig att inse att det blir ingen festival för första gången på 11 år...
Måste gå å lägga mig... Jobb imorrn kl 7... *sover "you off my skin" istället

I lördags var det mycket på agendan. Klev upp i god tid för att traska de 69 metrarna till stadskyrkan för att närvara på mina bröders konfirmation. De var väldigt duktiga och kom ihåg alla repliker de övat in. När handpåläggning och utmarsch var över tömdes kyrkan och det bar iväg till pappas boning på pepparmyntavägen. Planka stod på menyn och total mättnad blev ett faktum inom en timmas tid. En stund senare vankades det tårta, bullar och kakor som tänjde magsäcken ytterligare. Helt däst gick färden till Sussie strax efter 16 och jag beskådade husmåleriet som pågick där samtidigt som en och annan öl slank ned. Efter en timma så dök min vän Malin upp och vi drog oss hemåt för att reta lever och njurar med sprattelvin och öl. För att vi inte skulle göra sönder mammas finaste kristall så fick det bli varsin sillaburk för fortsatt intagande av det bubbliga vinet...


Man skall vara rädd om inredningen!

Kvällen fortsatte i hårdrockstema och susiga i hågen drog vi vidare till stans krog, Harry's. Tur att vi är sinnessjukt bra på att roa oss själva, för det var knappt nåt folk på lokalen. Baren hjälpte till i underhållningen och vi kilade hemåt vid tre efter att ha käkat burgare på det välkända Sten Stures.


Ska det vara rock, ska det vara det ordentligt!

Nu är jag tillbaka... :)  Åkte ner från Uppsala i fredags i en helvetesfärd utan dess like. Det var meningen att verkstaden skulle ha min bil klar till lunch, men när jag kom dit tio i ett så var den fortfarande inte färdig. Fick sitta och vänta till kvart över två innan allt var klart och var trots motgången vid gott mod och lycklig över att jag slapp stanna i uppland över min födelsedag och hela helgen... Åkte från verkstaden och tanka' och sedan hem för att packa in allt i bilen (inklusive 2 vansinnigt oimponerade hårbollar). Kom iväg vid tresnåret och allt kändes bra.

Trisse & Bailey brukar bli väldigt nervösa av att åka i burar, så jag hade dem lösa i bilen under färden. Tidningspapper var utlagt ifall olycka skulle inträffa och det gjorde det efter ca tre mil. Bailey i baksätet kräkte, men som tur var på senaste upplagan av ICA's mattidning Buffé och jag stannade för att rensa upp. Mitt under denna upprensning så kände jag hur katt nr 2 började hulka i mitt knä... Tänkte att va fan gör jag?? Jo, öppnade bildörren och höll ut ett stycke kräkande katt så han fick bli av med det onda. Bilarna susade förbi med ett ganska snopet uttryck i nian och jag fick mig ett gott skratt åxå... Glad i hågen fortsatte jag söder ut och kunde inte längta mer tills jag såg de välkända Värnamo-skyltarna. Toyotan brummade på men strax söder om Linköping märkte jag att temperaturmätaren stod ända uppe på det röda och jag gled in på närmsta mack för att undersöka saken. Öppnade huven och satan vad det bubblade i kylaren! Blev såklart stående där för att fylla på vatten och se så att den inte blev tom. Några påfyllningar senare såg allt bra ut och jag fortsatte min färd. 3 mil senare hade jag samma problem igen och fick återigen stanna till på en bensinpåfyllningsstation. Helvete! Så här höll det på hela vägen hem och ett vansinnesutbrott låg nära till hands! Högröd i ansiktet tuffade jag in på parkeringen till mitt hus och packade ur bilen, katter och allt. Vilken jävla resa alltså! Tog 2 timmar mer än beräknat och nederlaget hade tagit musten ur den glada person som startade hemfärden i Uppsala 7 timmar tidigare.

Som jag sagt förut så faller det sig naturligt för lilla Catjastrofen att krångel ALDRIG kommer ensamt. Så detta var min födelsedag och den kommer jag aldrig glömma...

Äntligen blir lilla Bitch-Mobilen färdig. Har i och med valet att åka idag, tagit en risk. Fick veta att det var nåt litet hål på ett tryckrör som leder till tankens översida. Reparatören frågade om jag ville byta det röret, det skulle kosta 755:- och de har inte delarna förräns på måndag. Eller så sa han att de kunde kapa röret lite och sätta slang och slangklämmor, men risken är att det så småningom kryper loss och bensinen sprutar ut. Ja du, sa jag, just nu måste jag åka till småland så jag känner mig villig att ta risken med att inte laga det helt korrekt. Fint sa han, och nu får jag hämta bilen klockan halv 2... YEEEEHHAAAAA!!

Får väl vara lite varsam med den gamla bilen så att den håller ihop den lilla tid jag har kvar att plugga bara. Is i magen!!

Nu ska det packas kläder och andra nödvändigheter så att man överlever strapatserna i det sköna småland i tre månader. Kram så länge så ses vi vid lilla mors dator vad det lider.

Varför varför måste den där jävla cirkusen återkomma varje år... Står inte ut! Det finns så mycket annat man kan visa på tv. Förr om åren kan jag nästan hålla med om att det var lite trevligt att titta, men nu så dras det till "extremast vinner". Kan vi inte bara bälga öl och titta på hockey istället och bara vara män allihop?? Inte? Nähä, jag får väl titta på skiten då, men då ska jag fanimej vara susig i kupan!

En hutt till Catja för varje kasst bidrag: dra mig baklänges så många huttar det blir - fy jäsinges så gött den smakar den rälige skiten!!