Känna barndomen igen

Idag tog jag och Freddy the Dachshund en riktigt lång prommis i det underbara vädret. Han är väldigt hetsig mot andra hundar så när vi fick oväntat sällskap av två Pointrar så vek vi av på en runda jag inte gått på ca 16 år. Sist jag hade tax med andra ord. Ut på landet bar det och gick nästan förbi det ställe jag under fem år bodde med min mor efter hon och pappa skiljt sig när jag var fem år...

Det ligger ca 20-30 minuters gångväg från stan och är bland de bästa ställen som finns att bo på. Är fast bestämd att flytta dit ngn gång i framtiden...

Freddy var också nöjd. Han är så jävla rolig. Säger till honom att "ta råttan" å han blir som galen... Letar å letar å letar... Idag fanns det en hel del snö att plöja igenom i jakten på den fiktiva råttan... Vi mötte även en hel del hundar han ville äta... En som han inte ville äta var en långhårig schäfertik på 8 månader med en väldigt trevlig matte. Vita fluffiga hundar e värst (ju vitare, desto större reaktion på Freddy) så de undviker jag om jag kan... Vill absolut inte att något ska hända... Ännu mindre eftersom att det in te är min hund heller...



Nu ska jag mysa ned mig i soffan... En kvällsprommis blir det senare med.

Laters alla yllen...



Freddy the Dachshund

Jaha. Så har man blivit med hund. Är numer dagmatte åt Freddy som är en 7 år gammal korthårig, röd normaltax. Han är helt underbar! Funkar kanon med katterna och de tycker att han är jätteintressant! Trisse försöker leka, men Freddy fattar inte riktigt vad han ska göra när han blir påhoppad bakom en dörrpost... hehe.

Jag ska ha honom först i tre veckor och sen när jag börjar jobba blir det varannan. Alla vardagar utom tisdagar (då är matte ledig) och eventuellt varannan lördag. Han är väldigt väluppfostrad, smidig att promenera och lätt i sinnet (han är ju tax och därför förvånar det mig en smula för de brukar vara ganska starka och envisa!). Hans matte lämnar av honom kl 05.40 (!!) på mornarna men då har han redan fått morgonprommis och tvekar inte ett dugg att krypa ner i sängen ett par timmar med mig, vilket är bra för en morgontrött Catja.

Vid halv nio ungefär tar vi en 30 minuters fm-prommis i Apladalen och sen en lång runda vid 15 med en kissepaus emellan. Perfekt att få sällskap på mina långpromenader för det är så sjukt trist att gå ensam! Hans matte lämnade även av hans filtar och korgsäng i morse samt levergodis om vi vill hitta på nåt skoj. De gillar han och är snabb att visa alla sina trick så fort jag tar fram påsen. Sitt, ligg, high five och snurr om vartannat bara för att vara säker på att han ska få godis. :)

Här är han då, Freddy - taksen:


Trisse stulit hundkorg... hehe

Nu ska jag se om jag kan få lite ex-jobb gjort...

Laters alla yllen!

Mystiska spår

Nu skall vi reda ut begreppen en smula. Min sösster och dennes kompanjon har varit mycket ute i skogarna och därmed sett en del spår av diverse djur. Nu undrars det om det kan ha varit björnspår de såg i lördags när de letade kantareller (även om allvaret i frågan inte är 100% menat). Nej, säger jag. En björn har EN jättestor dyna och många små ovanför med klor på:



Det spår de hade framför sig var närpå garanterat en hund av stor ras, eller varför inte VARG! Mowhahahahaha
   

Nä, skämt åtsido så är spåren säkert en hund... Deras spår har ofta inga kloavtryck vilket spåret på sösstern bild inte har så tydliga. Vilda djur har klor, tama oftast inte - de klipper man ju...

Nu blir det prommis som vanligt! Laters alla yllen!

Förfall i motivationen när höstrastlösheten sätter in

Nu börjar det. Min favvis-årstid HÖSTEN! Tyst, sakta, hemmaspa, "lugna blå timmar" på surroundsystemet och melankoli när den är som bäst! Nu börjar det. Helt vansinnigt lågmält, rastlöst och underbart!

Måste ut!

Var söder om Ljungby och ex-jobbade idag. Alla de 11 ställen jag varit på de senaste 14 veckorna har bjudit på en stor variation av människor och djur. Härligt med sköna typer som har djurögat och brinner för vad de gör. Jag har lärt mig vansinnigt mycket och fått massvis med nya, bra kontakter för framtiden. Visst är det skitjobbigt, men det är värt alla de (hittills) 44 timmarna i bilen och ca 400 mil på vägarna... :)

Detta är ett av de extremt keliga och trevliga djur jag träffade igår... Hon kommer direkt från foderbordet med hela näsborrarna fulla av mat... hihi

Underbara djur!!!


Har några ställen kvar och nästa måndag är det dags för heltidsskrivande i 2 månader. Slipper jobba och det är ju inte fel heller. Har gått på ca 150% sedan mitten av juni så tempot behöver dras ned en smula...

Nu blir det tv:n resten av kvällen då piraten klev upp 04.20 i morse.

Laters alla yllen

Loke da pig king...

Ja, vad ska man säga. Skönare hund får man leta efter! Fick en gris (!) av min morbror i födelsedagspresent och den har blivit en stående favvis här i det småländska hemmet (läs mer och se bilder HÄR). Egentligen är det en hundleksak och jag lovar att den går hem hos de fyrbenta (hos oss Homo sapiens med skall tilläggas!) När man klämmer på den så grymtar den dovt vilket gör de flesta K9 alldeles till sig i trasorna. Loke, som är min klasskompis My's underbara räka fick låna Da Pig när de var här och hälsade på i eftermiddags. Stolt som en tupp (hmmm, kanske en höna, eller vad säger du My???) blev han i alla fall.

     

Ett nytt ordspråk har myntats i skåne de senaste dagarna, har ni hört??:
Smakar man höna får man ont i ögat

Kan knappt vänta tills jag har tiden att skaffa en egen vovvse. Gud vad man kan längta... Får klara mig med de andra två ullisarna så länge... Men visst börjar de bli till åren. Utpptäckte härom dagen att Trisse-räkan har tappat alla de små framtänderna i underkäken. Eller han har EN kvar och den står på sniskan som ett litet risgryn på en ettåring... hihi. Hoppas bara att det inte är tandröta eller ngt liknande... :(

Nu ska jag åka kana i duschen, sen blir det så klart Idol på tv. Uttagningarna är det roligaste...

Lejjters alla yllen!!

Kossor, kossor, kossor...

Nu är det mycket kor på tapeten (ja, bildligt talat... de håller ju till i hagen egentligen...)



Ibland känner man en svag önskan att vara född tio år senare. Skall jobba mycket i excel och har egentligen alldeles för dåliga kunskaper i det programmet. Hade man varit född 1985 så skulle skolan stått för kurser i ämnet "datorer" och inte som när jag gick på högstadiet "maskinskrivning". Helt jävla hopplöst (som en groda utan ben) att lära sig på egen hand! Tror bestämt att jag ska höra med vännen Kanina om jag kan gå en kurs hos henne, hon är nämligen en jävel på excel... :)



Ja, ja... Jag får göra ett försök ändå och hoppas på det bästa. Sen blir det laddning för midsommarfirande.

Laters alla yllen!

Spindlar e eeeekli'a!

Jag har aldrig i mitt liv innan varit skraj för småkryp (undantagen tvestjärtar och fästingar som jag till och med klöks av att se, än mindre ta i!). Just alldeles så spanade jag in världens största "långben-spindel" i taket och kunde inte koppla av till mitt "så ska det låta" och det bara kröp i mig. Efter tretti-elva försök att bussa de två lata, till-ingen-nytta-qaterna på den så var jag tvungen att lyfta ut den i en liiiten låda jag hittade inom räckhåll. Gjorde först en ansträngning att sätta ena katten på "vakt" medan jag hämtade nåt att ta den i - men det funkade föga. Kattfan lade sig nästan på den i ett tappert försök till en kelstund med den läskiga, 8-benta varelsen. Nu är det så att han kelar med allt han kommer över så jag blev knappast förvånad...
 
ja ja... så kan det gå - på karlavägen tretti'två.

Nu ska jag återgå till mitt fredagsmys!
Laters alla yllen!

Underbara qaterna...

Jag är, som de flesta av er vet, välsignad med två kopiöst kramiga och håriga katter. Folk undrar varför jag inte vill ha barn, men det har jag ju. Dessa två undersköna varelser är ju faktiskt min familj. Absolut kan det inte jämföras med den rent biologiska avkomman, men eftersom jag inte vill ha några sådana så får man lösa familjefrågan på andra sätt.

Bara måste kasta in ett par sköna bilder på de däringa två jamarna... Alla andra visar bilder på sin familj och därför har turen kommit till agronomstudenten från Värnamo. Watch and enjoy allihop.

     
Trisse          Bailey x 2 (Hjälper matte att bädda med... hehe)    Trisse igen


Bailey och de små (!!) rackarna tillsammans...

Nu ska jag ta på mig ansiktet å raka håret, sen blir det födelsedags-ståhuj hos Sösstern

Laters alla yllen!

P-A-R-T-why?? Because I've got to!

Ikväll är det då sista natten med gänget - Urksalagänget då alltså. Flyttar ju om en vecka så vi måste få oss ett sista party innan alla sprids för vinden över vårt avlånga land... Kalaset går av stapeln hos Maolinn frånn skeöonelann' och det ska bli riktigt kul att få ta i lite extra med tvårätters som den gulliga skåningen vevat ihop som grädde på gurkan.

Just nu har jag en stooor svart fotvärmare runt anklarna. Det är Coppy - en klasskompis stora flatte. Han tycker inte om att vara ensam så när matte är i Gränby och handlar så får han vara här hos mig. Helt underbar jycke med stor hundsonlighet (ja - PERSONlighet kan man ju knappt kalla det...). Han är verkligen en retriver med. Bär på precis allt! Hellst skor, men det går ganska bra med handdukar också.


Gubbjävlar med okontrollerade hundar...

Idag är jag ledig. Perfekt att få ta igen sig efter gårdagens tenta och bara slappa. Har börjat promenera lite så här på vårkanten och visst är det roligare med sällskap. Därför så har jag idag lånat min klasskompis Norska Buhund för att sällskapa mig på min 1,5-timmes promenad. Det finns ett perfekt strövområde bara ett stenkast från där jag bor som har oändliga kombinationer av stigar och små grusvägar. E som äger hunden gör idag samma tenta som jag gjorde igår och lämnade L (hunden) vid halv 10 i förmiddags. Strax innan 10 så gav vi oss ut på prommis.

 

Förra gången jag hade med L på samma promenad så stötte vi på en äldre man (typ 75 år) med en Cavalier King Charles spaniel. Denna spaniel hann inte mer än se oss så flög han fram i ett gläfsande och skällande. L är inte speciellt förtjust i andra hundar och skällde tillbaka på spanieln från andra sidan gatan. Gubben hade ingen som helst koll på sin hund och blängde på mig och L och sa surt: "Har du ingen kontroll på din hund???"

 

På dagens promenad hann jag och L inte mer än komma fram till ingången till strövområdet när gubben med spanieln dök upp. Nu gick vi på lagom avstånd bakom och valde att ta den väg som gubben INTE tog för att slippa konfrontation med en agressiv spaniel och en sur gubbe.

 

Efter ca 45 minuter var vi på väg tillbaka över några ängar och långt där framme kunde jag se gubben med sin hund stå och prata med en annan gubbe som hade en Berner Sennen med sig. Båda gubbarnas hundar var lösa (!!) och så fort spanieln såg oss bar det iväg i rasande fart rakt emot oss. Jag tänkte att detta bådar inte gott...

 

Spanieln var nästan ända framme vid oss innan gubben märkte att den var borta varpå han vände sig om och blåste i en visselpipa. Men herregud!! Precis som om spanieln brydde sig ett skit om en gubbe som visslar 100 meter bakom...??! L var redo att sätta spanieln på plats och hade jag inte varit så stark i armarna hade det blivit no more spaniel. Jag vart helt vansinnig och hade jag orkat hålla L i en hand så hade jag sugit spanieljäveln i den andra, men det blev istället en spark av gympasko på spanielns bog (för spanielns skull då... Han hade inte haft en chans). Gamla gubbar kan tydligen inte heller springa så det tog ett par minuter innan han var framme och kunde ta sin hund. Jävlar va arg jag var och jag fräste till gubben att har man inte kontroll på sin hund så ska man hålla den KOPPLAD!

 

Hade L varit min hund och om jag hade känt honom bättre så är det alltid lugnare mellan två hundar om båda är lösa, men nu är inte fallet sådant.

 

Hoppas att få slippa den typen av konfrontation fler gånger och jag vill säga till den tjuriga gubben att han ska vara glad att han har sin hund oskadd. En sådan agressiv hund skall man absolut inte ha lös i ett område där det dagligen går hundratals hundar! L hade så klart försvarat sig och är samtidigt mycket större och har därför mer kraft.


RSS 2.0