Too late to apologize...

Att mitt hjärta har trasats förr är ju kanske inte bara mitt öde. Hjärtat har egentligen varit helt sålt en gång och totalt brustet för samma upplevelse. Ibland undrar man om styrkan kommit tillbaka och att man har modet att inte falla åter i det svarta hål det tagit över 1,5 år att klättra upp ur. Lika lycklig som man var innan fallet - så brast det under ens fötter.

Kanske har det gjort mig till en starkare människa och nu har jag faktiskt väldigt klart för mig precis vad jag söker för mig själv i tvåsamhet. Det är så klart bra men å andra sidan hade jag nog inte velat, som de säger: bättre att ha älskat och gått vidare än att inte ha älskat alls... Jag är inte säker på det eftersom mitt liv ur många aspekter frusit i tiden under min väg upp ur det svarta hålet.

Många tankar har flutit genom mitt sinne den senaste tiden och jag har kommit överens med mig själv att jag inte skulle offra mig för samma igen. Känns vansinnigt skönt att veta att historien är glömd och förlåten. Man kan hela sig själv ibland med verkar det som. Good for me!
Helt enkelt så är det:



One Republic feat. Timbaland - It's too late to apologize...

Catja "The Pirat"

På senaste har jag blivit en pirat. Inte för att jag betackar mig - alls! Hade gärna kunnat ta ett alias som "Catja den Arrrrgha" eller så. Så på grund av detta senaste alias (förutom Hund-Nej) så bjuder jag på den schysstaste piraten jag kan hitta som inte heter Jack Sparrow... I give you... Gwen Stefani!!


Fall Out Boy

Måste bara dela med mig av en sketabra låt... Fall Out Boy är att band som jag fått upp ögonen för på senaste tiden. Kanoners!!
Annars känner jag mig inte ett dugg motiverad att skriva mer idag.
Briefly kan jag säga:

Uppsala-ångest (även om det hjälpte att höra från lilla Tei idag! Kram!!)
Skönt att det är sista dagen på jobbet imorrn! Bye for frickin' sake!
Längtar till julen så jag får komma hem igen... (längtar efter annat med, men det tänker vi inte på idag)
Hoppas att man lämnar sta'n med ett hejdundrandes brak på lördagsfesten på kullebytte-avstånd från Gästis!!




What am I to you?

Att jag tänker mycket är ju ingen nyhet för någon som känner mig (eller läser denna bloggen heller för den delen...). Det händer att man undrar vad man betyder för de i ens närhet och andra människor man möter i sitt liv. Ibland känns det som om man anstränger sig till det yttersta för att vara en person som skall locka fram det bästa i andra människor, men man får bara skräp tillbaka. Tomma löften och halvmessyrer. Naturligtvis är detta mer undantag än regel, men när det händer så tar det extra illa...
Man kanske inte ska hälla ut sitt hjärta och blotta sin sårbarhet som jag har en förmåga att göra...?
Ska nog inte göra det nåt mer. Ska låsa in mina känslor i en ask, gräva ner den i en enslig skog någonstans där ingen kan hitta den... Inte ens...

Man bara undrar "What Am I To You?"


RSS 2.0