Frustration i dejtingsvängen

Varför i hela friden är det så svårt att dejta? Många tappra försök som slutat mer eller mindre i katastrof (läs Catjastrof) har kanske gjort mig en del skeptisk. Jag kommer så väl ihåg när det var så där "lätt", när allt med en gång bara föll på plats utan större ansträngningar.

Är jag för kräsen? Ja, kanske. Men inte skall man kompromissa med de där viktiga egenskaperna som man letar efter bara för att slippa vara själv? Nej, det tänker jag då rakt inte göra. Jag vet vad jag anser är viktigt hos den jag vill vara med och många dejter har förstörts av kass kommunikation, självupptagenhet, avsaknad av humor och noll ambitionsnivå. Humor som jag anser vara en av de viktigaste egenskaperna ligger högst på önskelistan. Har man inte kul ihop går allt det andra också förlorat. Jag mår absolut inte dåligt av att vara själv, men visst hade det varit härligt att vakna jämte den där speciella människan som får hjärtat att att slå så hårt att man inte kan somna om...

Man skulle ju inte dö av en bra kyss heller!

Det har ju funnits och jag ger mig fan på att han finns där ute någostans med en latte i ena handen och sitt hjärta i den andra och undrar vart jag har varit hela hans liv. Problemet är att jag inte vet var jag ska leta någonstans. Det var ett tag sen jag letade på allvar och står nu ganska handfallen i djungeln av communitys, pubar och singelsidor på nätet.

Nu ska man kanske inte underskatta nätet, men tro fan att man blir hämmad när något sånt här händer:

Jag hade pratat med en kille på en msn-chat och vi bytte msn-adress. Efter ett par veckor så bestämde vi oss för att träffas hemma hos mig i lägenheten i Uppsala. Klockan var 21.30 en fredagskväll och det var ganska nervöst att träffa någon som jag bara sett på mobilbild. Jag gick i vilket fall som helst ut för att möta honom på parkeringen och såg honom ställa ifrån sig bilen och hoppade ut.

För det första såg han inte alls ut som på bilderna. Tror till och med att det inte ens var han egentligen. Han var knappt så lång som jag, hade kraftigt underbett och såg ut att vara i 45-års åldern (fast han sagt han var lika gammal som jag). Jag tänkte "herregud - åk hem!". Men nu är man ju uppfostrad så han fick komma in på kaffe i alla fall. Det dög inte till herrn som tog fram bag-in-boxen med tre liter billigt rödvin och hällde upp sig ett glas.

Ytterligare tre glas senare (jag drack bara ett för att vara trevlig) var klockan 01.45 och jag gick på toaletten. När jag kommer ut så ser jag denna människa stå och rulla ned mina persienner!! Vi hade suttit i var sin soffände hela kvällen och jag fattade ingenting. Jag gick in på toaletten igen för att ringa min granne för nu vart jag riktigt nervös... när jag gjort det satte jag mig på soffan igen och han gick till fläkten för att röka. Efter ett par bloss så tittade han på mig och sa:
-Nähä, vi kanske ska gå och lägga oss - eller vill du se mer på tv?"

Jag trodde jag dog!! Va i helvete menade han med det?? Vi hade ju inte direkt någon kemi vilket hade visat sig genom att jag hållt mig ca 2 meter från honom konstant under kvällen. Jag svarade:
-Va?? (skrattar och tittar på honom som om han var en utomjording)

Han säger:
-Nähä, vad hade du tänkt då?

Jag utbrister:
-TAXI kanske!!

Han ringde taxi och 10 minuter senare var han väck. Är det konstigt att man blir skeptisk???

Det finns en uppföljare till denna historien och den kommer senare ikväll... Så - fortsättning följer!

Uppföljaren är uppskjuten tills imorrn - glömde att jag ska jobba kl 07 imorrn bitti... Fan!

Kommentarer
Postat av: Sussie

Ha ha ha ha ha ha jag tror jag DÖÖÖÖR vilka ufon det finns där ute. Du är ju så störtskön i ditt sätt att berätta så jag skrattade högt när jag läste det sista. ha ha ha ha ha ha....jag kan inte sluta...



Kramet

2008-08-12 @ 12:19:48
URL: http://suzanita.blogg.se/
Postat av: tina.

Hahahahaha... Man kan väl inte annat än skratta =)

Tror jag ska diska idag så Sam blir glad på mig... Huu för singellivet!

2008-08-13 @ 07:23:13
URL: http://pterno.blogg.se/
Postat av: Malin

Ja just det! Han hade jag glömt bort... hihi



Känner precis som du om det där med att vara singel. Nu får det snart vara NOG! Vet inte bara hur det ska gå till med att få tiden att räcka till. men trillar man dit så löser sig nog det också. Trodde att det skulle lösa sig nu när man skaffat ursöt valp, men det är ju bara tjejer som kommer fram och pratar :(



Är också inne på nät-dejting nu. Får väl se hur det går... Kram på dig!

2008-08-13 @ 16:41:05
URL: http://riesenjazz.blogg.se/
Postat av: Sanna

Ha ha ha..Vilken kuf! Och vilken historia..du skriver ju så roligt, så man kissar nästan på sej av skratt! OCH trillar av stolen! Ha ha ha..kram på dej!

2008-08-13 @ 17:39:10
URL: http://sutzana.blogg.se/
Postat av: Tei

Ja fyy fan för nätdejter.. Har en egen historia som ibland fortfarande hör av sig (vi träffades för över 2,5 år sen) fast jag ignorerar honom. Håller även med dig om att det skulle vara väldigt trevligt att ha nån vid sin sida, men som du tänker jag inte kompromissa med de viktigaste egenskaperna han måste ha. Jaja, antingen dyker han upp nån dag, eller så får jag fortsätta drömma mig bort... *kram

2008-08-13 @ 18:07:35
Postat av: Daniel

Haha! Herrejösses vilken lunatic du fick hem. Bara att parkera bilen för natten och korka upp hemma hos nån man inte känner på det sättet tyder ju på att det är nåt som inte stämmer. Sen stå och rulla gardinerna ett par tim senare? Hahaha, förlåt att jag skrattar, men det var inte friskt gjort av honom :)

2008-11-06 @ 16:02:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0