Catjalainen

Äntligen har man då fått lite hästlukt i näsan. I går fick jag förmånen att ta mig en tur på en underbar skapelse en liten bit utanför stan. Ett par tighta jeans, en lånad hjälm och ett par gamla jobbarskor fick bli min utrustning då jag lämnat (!) alla hästgrejor i Uppsala. Min systers vän Nell och hennes man Andreas är stolta ägare till denna Frieser. Andreas rider i vanliga fall sk. akademisk ridning som är en av konsterna de svänger sig med på spanska ridskolan. En väldigt väluppfostrad herre är det som kan en hel massa konster och under passet fick jag prova på både piaff och passage!

Han är tillråga på allt väldigt kelsjuk och det finns inget härligare och mer helande för själen än att stå "kind-mot-mule" en ljummen sommarkväll i en lummig hage... Under en period från torsdag till måndag skall jag passa honom och får chansen att rida varje dag! Gud vad underbart! Efter gårdagens omgång kan jag knappt gå av smärtor i häck och insidan av låren och vaderna har stora blåmärken efter kraftiga omsittningar. Detta kvittar helt och fullt när man får tillfälle att ta en lång galopp på en enslig liten skogsväg en daggstänkt morgon i juli. Blir nog upp tidigt imorgon för jag kan knappt vänta!

Spana in underverket här nedan och försök inte säga annat än att han är vacker!