Catjalainen

Jag skulle väl kanske inte påstå att singellivet är varken pest eller en dans på gråa raggsockor, men jag har helt klart hittat en av baksidorna.

När man är singel och träffar på någon som är intressant så finns det en typ av försäljningsteknik som alla inblandade använder sig av. Man pratar om sin utbildning, visar hur öppen, trevlig och rolig man är och man är oftast uppklädd och visar sig från sina bästa sidor. Jag är så jääääävla trött på att sälja in mig hos killar jag träffar, som sen ändå inte resulterar i "dejting på riktigt", så att jag snart kräker. Nu låter det som om jag träffar nya killar varje dag och gudarna ska veta att det gör jag då rakt inte. Men tålamodet börjar tryta känner jag och har någonstans inuti mig accepterat att det inte blir bättre än så här - lite i alla fall...

Det jag hört ett flertal gånger är historien om att man vill "ta det lugnt" av en hel massa olika skäl och jag tror inte att jag köper det och vet inte heller vad jag ska göra med informationen. Jag tror inte att jag vet vad som menas med "ta det lugnt" heller, vilket försvårar en sådan här situation ytterligare. Ska man låta bli att höra av sig helt och hållet? Ska man bara sms:a? Ska man bara sms:a med något specifikt intervall? En gång i veckan? Månaden? Får man ringa? Hur ofta då i så fall?? Får man berätta att man tycker om den där personen eller att man saknar den? Eller är det "att inte ta det lugnt"?. Är "ta det lugnt" detsamma som frasen "ring inte mig - jag ringer dig"? Är "ta det lugnt" detsamma som att personen som ställer dessa "ta-det-lugnt-krav" faktiskt helt enkelt inte är intresserad, men bara inte är man/kvinna nog att tala om det?

JAG KAN INTE SPELREGLERNA!! Snälla, om du vet något om detta hör gärna av dig och förklara för jag har fanimej ingen aning längre.