Catjalainen

Jävla Kurt. Jag är inte speciellt förtjust i att sova där jag inte är trygg. Sömnen har svårt att infinna sig hemma i min egen säng och det gör det ju inte lättare direkt när man ligger i en alldeles för mjuk, smal våningssäng på ett vandrarhem i en stad där de pratar hutlöst roligt! Kom till boet vid 9 på torsdagskvällen och där mötte jag upp min klasskompis Malin. Vi packade upp över en flaska vin och det blev senare än vi egentligen hade velat med tanke på att huvudet skulle vara med på morgonen när föreläsningarna började... Egentligen var det meningen att vi skulle få en millimeter sovmorgon, men halv 7 i ottan var det fullt ös på puckon utanför och sussandet blev abrupt avbrutet.

Bunkern

Hela den första dagen hade man ju kunnat vara utan då det var mest info om en massa saker angående studier på universitet. Nu läser jag ju 4:e året så det gav ju mig nada då... Vi var inte klara i skolan förrän kring 18-tiden och då bar det av till stadens mysigaste snask-krypin. Smågodis och skvallertidningar stod på menyn när jag och Malin sjönk ned i var sin underslaf.

  
SNASK!

Lördagen började tidigt och vi lärde oss en hel massa om katter, de problem som DE upplever och de problem som VI ägare upplever. Det är sällan samma sak nämligen... Halv 17 var vi klara och färden hem startade. Nu åkte jag med två klasskompisar J & V och de skulle inte hela vägen tillbaka till Uppsala så det blev en avkastning på centralen i Sthlm som sedan slussade vidare en trött, kall och lagom utmärglad Hund-Nej vidare mot en skön säng ca 7 mil bort...
Kom in till centralen en timma innan tåget skulle gå och man var inte direkt impad av att fördriva tiden där i en trött kropp och ett ännu mer trött och hängigt ansikte i en jacka som luktar ko... Nu gick det ju bra eftersom jag var väldigt fokuserad på att krypa ner i min stora nybäddade säng. Anlände till Uppsala runt 23 och kryssade fram bland vägbyggen och fulla snorvalpar till en busshållplats där man kunde stå utan att riskera att bli tå-trampad av någon packad tånåring vars kjol fastnat i strumpbyxan och med en andedräkt som inte smickrar den vackraste av tjejer. Missade så klart den snabba bussen med 30 sekunder så det blev en kvarts väntat i minglet på stan.
Bussen kom och jag var glad över att få "komma in" från höstkylan en halvtimme (den snabba bussen tar 12 minuter! Denna 28...). Bussen slingrade sin resa runt halva stan och folket började raskt tunna ut ju längre fordonet kom. Efter ca 20 minuter så stannade vi till och chauffören klev ur sin lilla håla och tittade på mig och sa på knagglig svenska:
-Män lilla venn, varrt skaddu åkka??
Jag svarade:
-Till "bla-bla"-vägen...
Chauffören:
-Männ tjera du, denn boss gårr inte ditt på kväll...
Jag trodde jag skulle få fullkomligt psykbryt där jag satt på en jävla buss mitt ute i tassamarkerna med 182 kilo packning och med tår frusna utan känsel. Nu hade jag turen att chauffören var en mycket vänlig själ (som de flesta bus-drivers i den här stan faktiskt) så han kom överens att jag skulle åka tillbaka med honom till en annan hållplats där min kära snabba buss skulle passera inom en kvart. Så blev det och jag tog en cigg med min snälla chaufför och sen skuttade jag av vid den aktuella hållplatsen och insåg att jag haft tur ändå. Nu skulle jag få åka med den SISTA bussen. Hade jag missat den med så hade jag fått vänta till 01.30 innan nattbussarna börjar gå! När jag hoppade av den snabba bussen var klockan 20 över tolv och då hade jag en bit som jag fick traska innan jag var hemma.

Däckade till ett gammalt CSI Miami-avsnitt och sov som en prinsessa hela natten.

Jag tänker inte göra ett skvatt idag - honestly...